“Vi vill inte bara åt en lösning - utan den bästa lösningen”

– Jag har alltid velat bli lärare. Det är riktigt häftigt när man ser hur elever utvecklas, knäcker koden till sitt eget lärande och tar till sig ny kunskap.

Att Anette däremot utbildade sig till lärare i just tyska och svenska styrdes mer av slumpen.

– Tyska språket brann jag för och jag hade en fantastisk tysklärare i högstadiet, men med svenskan var det lite annorlunda. Som vuxen tänkte jag tillbaka på erfarenheten jag haft från svenskundervisningen under min egen skoltid och kände att man måste kunna göra den undervisningen bättre.

En drivkraft för Anette inom läraryrket är att alltid försöka arbeta utifrån varje elevs förutsättningar.

– Det borde vara en självklarhet att man som elev har rätt att få utvecklas var man än befinner sig rent kunskapsmässigt och inte från en "gruppanpassad” nivå, som det lätt blir om man som lärare inte utgår från individen utan kör på med samma tempo för samtliga elever. Det tänket saknade jag själv när jag var elev och det är det jag drivs av att vi kan erbjuda våra elever här på Kunskapsskolan.

Anette har arbetat som lärare i 15 år, varav 10 på Kunskapsskolan. Hon började på Kunskapsskolan Norrköping, sedan kom en flytt till Skåne och ett par andra arbetsplatser innan hon till slut började arbeta på Kunskapsskolan Helsingborg.

– I Kunskapsskolans tankar har jag hittat hem. Här upplever jag alltid en generös satsning på alla elever, oavsett vilken elev det är eller vilket behov av stöd de har. Jag känner verkligen att jag och mina kollegor får vara med och tänka och utveckla verksamheten. Det är oerhört inspirerande att arbeta med en ledning och kollegor som vill så mycket och är så engagerade. Vi vill inte bara åt en lösning vilken som helst, utan vi ger oss inte förrän vi hittat den bästa lösningen. Dessutom tycker jag om att det är en så öppen dialog inom Kunskapsskolan. Jag kan till exempel lätt mejla vd:n Fredrik Lindgren eller höra av mig till någon på pedagogikavdelningen med funderingar och förslag. De korta besluts- och kontaktvägarna gör att jag känner mig som en kugge som räknas i företaget. För mig personligen handlar det om att jag kan utvecklas här och det är jätteviktigt - hade jag inte kunnat göra det så hade jag nog blivit “galen”, skrattar hon.