Vi är något nytt på spåren

Jag är stolt NO- och tekniklärare på Kunskapsskolan. Nu närmar jag mig snart 12 år inom koncernens regi och kan med nöjdhet se tillbaka på “resan”. Under den här tiden har det hänt mycket för både för både mig, eleverna, alla medarbetare och för Kunskapsskolan som helhet. Nu ska jag berätta lite kort om hur jag hamnade här från första början.

Första tiden efter utbildningen
Efter avlutad gymnasielärarutbildning i naturkunskap och biologi samt en master i biologi var det dags att se sig om och äntligen få omsätta mina kunskaper och försörja min familj. Det blev lite hoppigt till en början med ett vikariat på en vuxenutbildning och spännande projekt på en folkhögskola. På grund av neddragningar och sist in först ut-principen så stod jag rätt som det var utan jobb. Jag är inte en orolig person utan tänkte att “det ger sig”.

"Här finns de riktiga hjältarna i skolvärlden..."
Ibland när jag väntade på mina barn, som gick på Kunskapsskolan i Ystad, satte jag mig i skolcafeet och småpratade med lärarna. Jag har alltid förundrats över hur man som lärare kan tänka sig att jobba på högstadiet, att arbeta med pubertala ungdomar som dessutom ska lära sig massa saker. Här finns de riktiga hjältarna i skolvärlden, tänkte jag ofta. Tanken på en lärartjänst i högstadiet var alltså bortom min föreställningsvärld. En lärare som jag brukade skoja och prata med om allt möjligt berättade att hen skulle vara sjukskriven en tid framöver. På något sätt så framkom det att jag var utbildad och arbetslös lärare och dessutom fyrbarnsmor (då kan man tydligen allt om barn). På den vägen var det som jag hamnade på Kunskapsskolan i Ystad och är nu inne på mitt elfte år. Jisses! Det var svårt att förutse och jag ångrar inte en enda sekund.

Mycket har hänt under det senaste årtiondet i den svenska skolan. Ibland glömmer vi bort att reflektera över hur mycket som har förändrats och vilken utveckling som faktiskt har skett. Vi har gått från en läroplan till en annan. Ny pedagogisk forskning har de senaste åren fått genomslagskraft och sipprat ut på skolorna runt om i Sverige. Jag är verkligen imponerad över hur utvecklingen bidragit till elevernas kunskapskapital och omvärldsförståelse.

“Vi drivs av utveckling”
Vilket fantastiskt jobb vi inom skolan har gjort och fortsätter att göra dagligen. Det är en självklarhet som sitter i ryggmärgen. På Kunskapsskolan har vi många gemensamma värderingar. “Vi drivs av utveckling” är en av dem och jag kan inte mer än att hålla med.

Tillsammans med en rutinerad kunskapsskolelärare började jag så småningom att sätta mig in i arbetssättet och vi grottade ner oss i NO-undervisningen. Detta och andra reflektioner resulterade i att jag ville göra lite mer, lyfta NO-undervisningen och såg att det fanns en utvecklingspotential. Jag fick möjligheten att utveckla våra tematiska kurser som vi har på vår lärplattform, Kunskapsporten. Tillsammans med Sebastian Andersson, NO-lärare i Norrköping och numera forskarstuderande på Kunskapsskolan mot Stockholms universitet, tog vi tag i detta och tillsammans satte vi NO än mer på kartan i våra kurser. Det var hårt arbete men också väldigt utvecklande på ett personligt plan. Jag gillar fortfarande upplägget på Kunskapsskolan, att vi lärare är viktiga aktörer i utvecklingen.

Vi är något nytt på spåren
Återigen, det ena leder till det andra. Som biolog med ett brinnande intresse för natur och hållbar utveckling fick jag chansen att medverka och forska i ett kunskapsskoleinitierat FoU-projekt inom naturvetenskaplig ämnesdidaktik mot Stockholms universitet. Nu är vi i slutfasen på artikelskrivandet och vi är något nytt på spåren. Jag tänker inte gå in närmare på vårt FoU-projekt i detta blogginlägg utan tipsar om Emma Rovas kommande blogg. Emma Rova är Kunskapsskolans första egenförvärvade lektor.

Vad jag tänker skriva om
Jag tänker att jag ska fokusera på undervisning utifrån ett didaktiskt perspektiv under mitt bloggande. “Hur ska jag utforma min undervisning så att målet är tydligt, eleverna vet vad de ska göra och hur vi ska nå dit tillsammans?” Många elever anstränger sig alltid för att nå sina mål och jag är helt övertygad om att fler skulle kunna vara med i den matchen. Mitt nästa blogginlägg kommer att handla om “konsten att inte luta sig tillbaka”. Jag kommer gå in på frågeställningar som “hur kan vi utveckla undervisningen, förbättra elevers förutsättningar för lärande vilket i förlängningen påverkar en ung människas framtid”. Det måste vara det finaste uppdraget av dem alla.

Charlotte Lennartsdotter
Förstelärare, Kunskapsskolan Ystad
Bloggar bland annat om: Undervisning utifrån ett didaktiskt perspektiv.
Hör av er: charlotte.lennartsdotter@kunskapsskolan.se