Att bibehålla fokus på kärnuppdraget

Trots att jag har arbetat i skolans värld i snart 17 år så kommer alltid månaden maj som en ångvält och utmanar ledarskapet, organisationen och tålamodet. För många är det här den vackraste tiden på året, då värmen, ljuset och syrenerna väcker oss till liv igen. Jag instämmer, men samtidigt är det här den mest intensiva tiden under skolåret. Det är mycket som ska färdigställas och knytas ihop, innan vi rundar av läsåret med skolavslutningar, sommarfester och bokslut.

Att vara rektor är lite som att vara mångkampare, samtidigt som vi måste sortera och prioritera, för att bibehålla fokus på kärnuppdraget, det vill säga undervisningens kvalitet och utveckling. När intressenterna är för många, farten trissas upp och uppdraget tenderar att bli för spretigt, återvänder jag till en av mina favoriter gällande skolledarskap, nämligen Viviane Robinson.

”Skolledares utmaning är att fokusera på lärande och att hålla fast vid det när de står inför en myriad av störande avbrott.” (Viviane Robinson 2015)

Det finns många vägar och gå och jag tänker inte slå mig för bröstet och hävda att min filosofi är den rätta. Däremot ska det mycket till för att något i dagsläget ska rucka på mina grundläggande principer om skolutveckling. Jag tror på det indirekta ledarskapet, att stärka mina medarbetares kompetens så att de kan ägna sig åt den viktigaste grenen, nämligen undervisningen. Även där söker jag tröst i Viviane Robinson och hennes syn på skolledarnas möjligheter att påverka verksamheten.

”Det absolut bästa sättet för skolledare att göra skillnad för sina elevers lärande är genom att stödja och delta i deras lärares professionella lärande och utveckling. Den genomsnittliga påverkan (0,84) som denna typ av ledarskap har på elevernas resultat är dubbelt så stor som någon annan ledarskapskategori.”

(Viviane Robinson 2015)

Om jag ska kokar ner min filosofi gällande skolbygge så landar jag på tre stadiga och oumbärliga fundament. Låt oss kalla dessa principer för skolutveckling, skoleffektivitet samt skolkultur.

Med skolutveckling menar jag i första hand långsiktiga och sammanhållna fortbildningsprojekt för lärarna, med fokus på undervisningens kvalitet. Dessa projekt sträcker sig i regel mellan 2-4 år, är välstrukturerade i tid, strukturer och förväntningar och innefattar såväl litteraturstudier som reflekterande samtal och systematiska auskultationer. På min nuvarande skola är vi inne på det tredje långsiktiga projektet och vårt genomgående mantra har varit att “skickligare lärare leder till bättre undervisning som i sin tur leder till bättre studieresultat”.

En skolas plan för skolutveckling måste dock bäras upp av det jag väljer att benämna skoleffektivitet. Hur betagna vi än blir av våra utvecklingsprojekt så måste vi alltid återerövra noggrannheten i vardagsarbetet med eleverna. Hur belästa vi än blir så kommer vi aldrig att vara bättre än vår senaste lektion, aldrig bättre än vårt senaste möte med våra elever. Kunskapsskolans pedagogiska modell har många fördelar, men det går inte av sig själv så struktur- och relationsbyggandet är absolut nödvändigt för att våra elever ska kunna navigera i konceptet. Inom begreppet skoleffektivitet lägger jag även systematiken i resultatuppföljningen. Det är ingen slump att Skolinspektionen benämnde Kunskapsskolans kvalitetsarbete som “systemstyrkor”, för våra strategier att sätta upp mål, arbeta mot dessa och att följa upp resultaten.

Den tredje delen i min filosofi är odlandet av en positiv skolkultur. Jag tror att den mest framkomliga vägen är att börja med medarbetarna, att målmedvetet och envetet bygga en tillitsfull arbetsplatskultur. Personalfester och after work i all ära, men det stora arbetet består i att skapa meningsfullhet i vardagsarbetet. För att detta ska bli en realitet så behöver du definiera skolans pedagogiska riktning, sätta upp konkreta målsättningar och bädda in det i en tydlig struktur och organisation. En annan del i kulturbygget är strävan efter ett mer distribuerat ledarskap, där ansvar och tillit synliggörs och du på så sätt bygger in en aktiv delaktighet i medarbetargruppen. Ökad delaktighet går hand i hand med ökad professionalitet och personligen är jag mån om att vi ska ta ansvar för “plus och minus”. Om eleverna lyckas med studierna så ska vi ha cred för det och när det går mindre bra så tar vi också ansvar för det. Vi eftersträvar en mentalitet där vi inte lägger problemen på yttre omständigheter, “stökiga” elevgrupper eller vårdnadshavares eventuella tillkortakommanden. Vi påverkar det vi kan påverka, det vill säga vår egen arbetsinsats.

Att hjälpa varandra i kollegiet kan tyckas självklart, men blir extra tydligt när vi slutar prata om “min” basgrupp och istället pratar om “våra” elever. En positiv arbetsplatskultur har en kollektiv hög ambitionsnivå, håller gnället på avstånd men bibehåller självdistansen och glimten i ögat. En arbetsplatskultur där misstag och tillkortakommanden ses som en naturlig del i utvecklingen gör det också lättare att sprida andan vidare till elever och vårdnadshavare.

Det finns som sagt flera vägar att gå, men för mig är fundamenten skolutveckling, skoleffektivitet och skolkultur de hörnstenar som jag försöker bygga min ledarskapsfilosofi kring.

Så är det med det.

Markus Brunfelt
Rektor, Kunskapsskolan Norrköping
Bloggar bland annat: Skolutveckling, ledarskap, bildning och lärande.
Hör av er: markus.brunfelt@kunskapsskolan.se