Medarbetarsamtalets styrka och begränsningar

Vi som har arbetat några år med Kunskapsskolans pedagogiska modell vet att ph-samtalet är navet i den relationella pedagogiken. Det är ph-samtalet och dess kontinuitet som hjälper eleverna med såväl den yttre som den inre strukturen. Ju större valmöjligheter och inneboende frihet som finns i en pedagogik, ju viktigare blir strukturen, förutsägbarheten och uppföljningen. Vår pedagogiska modell bär på fantastiska möjligheter och höjder för individen, men detta förutsätter en ibland överdriven tydlighet. Ph-samtalet är den nödvändiga garanten för att se varje elev, följa upp studierna och för att motivera och lotsa vidare. Vi vet att hög kvalitet på ph-samtalet leder till en god studiefokuserad miljö och höga studieresultat över tid.

Om ph-samtalet är navet i relationen mellan lärare och elev, så är medarbetarsamtalet utgångspunkten för relationen mellan mig som rektor och mina medarbetare. Min grundsyn gällande medarbetarnas betydelse är enkel men tydlig. Som jag ser det så är konceptet vårt genomtänkta och solida skelett, men det är medarbetarna som ger blod, lust och liv åt den pedagogiska modellen. Det är medarbetarnas förmåga att koppla samman filosofin om ett gott lärande med varje elevs unika behov, som är avgörande för att vi ska lyckas med utbildningsuppdraget. Vår pedagogiska modell är inte självgående, tvärtom så ställer den krav på lärarnas ledarskap, engagemang och didaktik. Genom medarbetarsamtalet får vi möjligheten att i lugn och ro prata igenom uppdraget och förutsättningarna för att göra ett gott arbete varje dag.

Under medarbetarsamtalet samtalar vi om den viktiga balansen mellan arbete och fritid. På en arbetsplats med en kollektiv hög ambitionsnivå så är denna balans central. Ambitiösa lärare tycker om att arbeta tillsammans med likasinnade och den dynamiken är i grunden positiv då det regelbundet förs konstruktiva pedagogiska samtal med syftet att utveckla undervisningen. Risken finns dock att arbetet blir det allenarådande och ibland också på bekostnad av medarbetarnas fritid och privatliv. De medarbetare som mår bäst är de som brinner för att vara goda lärare, men som också har förmågan till återhämtning. Det kan vara en vansklig balansgång och där krävs det en del lyhördhet så att inte arbetsbelastningen övergår till något frustrerande och orimligt.

Det är en ynnest att i lugn och ro få sitta ner och diskutera varje medarbetares utvärdering av tidigare mål, tillsammans värdera prestationen och att sätta upp nya, relevanta och utmanande målsättningar. Det är under dessa samtal som jag får ett kvitto på om den teoretiska tjänstefördelningen och organisationskartan fungerar i praktiken eller om vi behöver finjustera något för att få en bättre utväxling på lärandet. Det finns ett otrolig kraft i ett bra och förberett medarbetarsamtal, ett samtal om ärliga förväntningar på varandra, arbetsglädje, målsättningar och strategier för att kunna göra ett gott jobb.

Medarbetarsamtalets begränsningar ligger dock i bristen på kontinuitet, för även om vi kan få till ett kortare uppföljande samtal några månader senare, kan det aldrig få samma regelbundna avstämning som ph-samtalet har för elevernas lärande. Jag har en vision om att Kunskapsskolan inom några år har byggt in ph-principen med regelbundna korta avstämningar i hela företaget. Det kommer att ta lite tid att bygga upp den nödvändiga systematiken, men det vore oerhört intressant att se hur utväxlingen skulle bli om ph-samtalet även innefattade samtliga medarbetare i företaget. Att genomföra ph-samtal mellan rektor och medarbetare varje vecka kanske inte är rimligt, men varför inte en gång var tredje eller var fjärde vecka? Det är kontinuiteten som är nyckeln och givetvis att det upplevs som ömsesidigt meningsfullt. Jag tror dock att det är möjligt och om vi värderar den investerade tiden i relation till ännu skickligare och mer motiverade medarbetare och det i sin tur leder till bättre undervisning, som i sin tur leder till ett ökat lärande och ännu bättre studieresultat. Vad finns det då som hindrar oss?

Jag ska nog spinna vidare på den här tanken ett par varv till...

Markus Brunfelt
Rektor, Kunskapsskolan Norrköping
Bloggar bland annat: Skolutveckling, ledarskap, bildning och lärande.
Hör av er: markus.brunfelt@kunskapsskolan.se