Ansök
Om oss

Specialpedagogen: Så skapar vi tillgänglig undervisning för alla

Hanna Rondahl är specialpedagog på Kunskapsskolan Fruängen. Hon bloggar bland annat om specialpedagogik och hur skolan kan göras tillgänglig för alla elever.

“Nödvändigt för några få, bra för många - inte skadligt för någon”

Orden ovan är något jag ofta upprepar när det gäller undervisning i skolan. Men vad betyder det egentligen? Helt enkelt att vi inom skolan måste anpassa vår undervisning till eleverna vi har - annars fullgör vi inte vårt uppdrag och erbjuder en likvärdig skola. Vissa anpassningar är nödvändiga för att några ska ges möjlighet att klara skolan, samma anpassningar kommer förmodligen att vara bra för många och jag är helt övertygad om att ingen elev kommer till skada av en mer tillgänglig undervisning. Som specialpedagog har jag skolans lärmiljöer i fokus och att i dessa undanröja hinder för lärande. Oftast är det elever med bland annat koncentrationssvårigheter, nedsatt arbetsminne, språkstörning och andra svårigheter som har det tuffast i skolan och som behöver mest stöd. Statistiskt sett finns flera av dessa elever i varje klassrum vilket betyder att vi alltid behöver erbjuda en anpassad undervisning. Och nu pratar jag inte om extra anpassningar eller särskilt stöd - utan anpassningar inom ramen för ledning och stimulans. Bra, medveten undervisning helt enkelt. Jag vill gärna kalla det tillgänglig undervisning.

Ibland kan man dock höra invändningar som att man inte kan eller hinner anpassa sin undervisning. Men då behöver vi backa bandet. För en tillgänglig undervisning behöver inte innebära att skriva eller revidera läromedel, att man har individuella genomgångar med många elever, att alla ska ges olika instruktioner, undervisas på olika sätt eller erbjudas enskild undervisning. Däremot behövs kunskap och förståelse för vilka svårigheter som kan uppstå i skolmiljön samt förebyggande planering och arbete för att minska konsekvenserna av dessa svårigheter. Hur kan man göra det?

Ett sätt är att rektorer prioriterar tid och fortbildning för sina lärare, vilket såklart många redan gör. Under höstlovet för några veckor sedan hade jag till exempel förmånen att leda sådana fortbildningstillfällen på två av Kunskapsskolans grundskolor där fokus låg just på vilka behov elever med NPF ofta har. Vi gick igenom hur man med små, befintliga medel kan göra sin undervisning mer tillgänglig genom att bland annat fundera på språkanvändning, bildstöd, variation och struktur. Jag ska ge exempel på några av de områden vi jobbade med.

Presentationer vid föreläsningar: Hur kan dessa anpassas? Till exempel genom att fundera på mängden text man använder. Är texten på sidorna för att eleverna ska minnas huvudtankarna eller fungerar de som anteckningar för mig som lärare? Genom att minska mängden text i sina presentationer är det större chans att eleverna minns mer. Använd betydelsebärande ord och bilder som förstärker det du vill säga. Bilder ger hjälp till minnet och blir något att hänga upp orden på. Att inte “översköljas” med språk är bra för elever med dyslexi, språkstörning och koncentrationssvårigheter. Använder du dessutom animeringar underlättar du ytterligare gällande krav på språkbearbetning och koncentration. Det här innebär inte stora förändringar, kostar inga pengar, tar inte lång tid att göra men är nödvändiga för några få, bra för många och kommer inte skada någon.

Att göra prov: Hur kan man bygga ett prov som ger eleverna goda förutsättningar att lyckas? Ett sätt är att börja lätt. Istället för att till exempel ha en enda stor övergripande diskussionsfråga som eleverna ska skriva en text till så börja med några enkla frågor som är lätta att besvara. Varför? För elever som har svårt att uttrycka sig, har nedsatt arbetsminne, koncentrationssvårigheter eller låg självkänsla kring skolprestationer, är det en “kom-igång-hjälp”. När man väl skrivit några enkla svar och tankar har man ett skriftligt och därmed visuellt underlag framför sig inför kommande frågor som kanske är mer utmanande. Använd också gärna bildstöd och/eller andra stödstrukturer eller mallar. Elever med språkstörning är till exempel ofta visuellt starka och gynnas av att erbjudas minnesstöd med hjälp av bilder. Nödvändigt för några få, bra för många, inte skadligt för någon.

Projektprov: Några lärare insåg efter föreläsningen om NPF att det fanns utrymme för förbättringar i sina projektprov. De analyserade ett befintligt prov och såg snabbt att det dels var mycket information där som inte ens rörde provet, att instruktionen var onödigt komplicerad och otydlig - det fanns inga bilder och originalet hade dessutom en blek och lite trist layout. På bara en liten stund hade lärarna i det ämneslaget uppdaterat provet som blev snyggt, tillgängligt med en tydlig struktur och dessutom med adekvat bildstöd. De här justeringarna som gjordes kostade inget, tog inte mycket tid i anspråk men kommer göra skillnad. Nödvändigt för några få, bra för många och kommer inte skada någon.

Utvärderingar: Andra lärare valde att jobba med rutiner kring utvärdering. Hur kan man få elever att träna på att utvärdera sitt arbete så att det blir en naturlig del i deras skolvardag? För en del elever är inte detta något naturligt och något som de behöver stöd i. Flera lärare valde att arbeta fram strukturer kring detta, någon valde att göra en tydlig instruktion med enkla frågor och bildstöd som skulle fungera som en mall efter varje lektion, någon annan lärare valde att göra ett dokument med reflektionsfrågor som skulle finnas synligt i klassrummet som en hjälp att tänka och komplement till de muntliga instruktionerna. Nödvändigt för några få, bra för många, skadar ingen.

Det här är bara några av de saker vi jobbade med men resultatet var tydligt. Många små men medvetna anpassningar gjordes som kommer att komma många elever till gagn. Lärarna var väldigt kreativa och villiga att syna sin undervisning och justera denna till förmån för de elever som har det allra tuffast.

Att anpassa sin undervisning kanske kan kännas svårt och övermäktigt om man är ensam i processen - men inom Kunskapsskolan är man sällan ensam. Vi tar hjälp av varandra, eftersom vi vet att vi når längre tillsammans.

Och kom ihåg: “Nödvändigt för några få, bra för många, skadar ingen”.

Hanna Rondahl
Specialpedagog, Kunskapsskolan Fruängen.
Bloggar bland annat om: Specialpedagogik och hur skolan kan göras tillgänglig för alla elever.
Hör av er: hanna.rondahl@kunskapsskolan.se

© Kunskapsskolan i Sverige AB 2018

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbplats. Läs mer om hur vi använder cookies här.