Ansök
Om oss

Språket - det viktigaste vi kan ge våra elever

Charlotte Lennartsdotter, förstelärare, Kunskapsskolan Trelleborg. Bloggar bland annat om undervisning utifrån ett didaktiskt perspektiv.

En av de saker som hugger till mest i hjärtat hos mig som lärare är när jag märker att jag inte har med mig alla elever under en lektion. Alltså insikten att jag inte har lyckats förklara eller förmedla något så att alla förstår. I denna situation försöker jag ta hjälp av det arbete jag gjort i min forskning. Projektet har gjort mig modig och hjälper mig att strukturera om i min undervisning och mina tankar.
Jag vågar till exempel ifrågasätta min egen undervisning kring hur jag ska göra för att nå fram till alla elever på ett sätt jag tidigare inte gjort.

Hur anpassar jag då undervisningen? Jag håller kortare genomgångar om ämnesinnehållet och målet för undervisningen. Skapar en allmän stödstruktur för eleverna och hänvisar till relevanta resurser. Då kan de flesta öva och arbeta på med sina uppgifter. På så vis skapas extra tid för de som inte hängt med. Det finns alltid de elever som antingen låtsas vara aktiva och arbeta med uppgiften eller flyr och hittar på tusen ursäkter för att inte göra något över huvud taget. Det har jag full förståelse för. Om man inte har en aning om vad jag försöker undervisa tappar man självklart både intresse och motivation.

Istället “googlar” vi nu tillsammans, hittar Youtube-klipp och diskuterar naturvetenskapliga fenomen. När vi gör det tillsammans och stegvis så faller kunskapen på plats. En känsla av förståelse och meningsfullhet infinner sig eller åtminstone att vi är en bit på väg. Vi blir lite nöjda och berömmer varandra. Dessa tillfällen är mina guldkorn med eleverna och jag inser att just detta kan vara ett steg framåt i en ung människas framtid. Att få känna känslan att lyckas. Vägen är inte spikrak och över tid är det både toppar och dalar, men ändå: Det går framåt.

När jag i ovan nämnda situation känner mig lite tillfreds, så upptäcker jag något jag inte tänkte på i min iver att hjälpa de som har det svårast. Olika grupper av elever är i behov av olika stöttning. Elever med, vad jag upplever, goda möjligheter att uttrycka sig och resonera om samband hade tappat sin styrfart. När jag förhörde mig om situationen fick jag ärliga svar: “Jag kommer inte igång med skrivandet”. “Nähä!”, säger jag. “Vad är problemet?” “Ja, men jag förstår och så men det tar bara stopp…“
Alla behöver relevant stöttning. Den är superviktig och avgörande för att man ska nå sina egna mål. Att kunna uttrycka sig i tal och skrift har vi tagit för givet för länge. Språket är avgörande för en ungdoms liv och framtid och det är banne mig vårt ansvar som lärare att ge eleverna det. Vägen dit kommer säkerligen vara snårig och en utmaning, även för oss. Jag återkommer om den snåriga vägen i min blogg framöver. Hur kan vi utveckla vår undervisning och se konsten i att “inte luta oss tillbaka” utan att på riktigt coacha för framtiden?

Under mina år som lärare har jag lärt mig att varje skola verkligen är unik. Efter 11 år på Kunskapsskolan Ystad har jag nu förflyttat mig till Kunskapsskolan i Trelleborg. Miljöombyte och nya utmaningar är bra och jag är fortfarande kvar inom Kunskapsskolan. Vi är en förhållandevis liten skola men elevantalet ökar stadigt. För att skoldagen ska fungera så är samarbete en förutsättning och här är vi starka. Vi hjälper varandra och löser situationer oavsett. Det finns en gemensam elevsyn och förväntningarna är höga. Vi har dessutom en pedagogisk utvecklingsgrupp lokalt på skolan för att kunna utveckla undervisningen kontinuerligt hos hela kollegiet.

Förutom att byta arbetsplats har jag även det senaste året avslutat det FoU-projekt inom ämnesdidaktik som jag arbetat med tillsammans med två kollegor de senaste två åren. Med största sannolikhet har vi nu en godkänd och publicerad vetenskaplig artikel om vår forskning kring en biologiundervisning i fält. Det är ett mål i sig som forskande lärare och vi har rott något bra och nytt i land. Den största lärdomen för egen del har ändå inneburit att jag med större säkerhet kan reflektera, utvärdera och utveckla min egen undervisning och är stärkt i att göra det med en kontinuitet. Dessutom har jag nu fått möjligheten att tillsammans med kollegor inom både Kunskapsskolan och andra skolor i Skåne medverka i ett språkutvecklande didaktiskt nätverk i Malmö universitets regi. Det känns bra att språkfrågan lyfts. Skolsverige börjar inse värdet av forskning på lärares villkor. Det är ju vi på golvet som vet vad som behövs och vilka dilemman som upplevs. Äntligen!

Charlotte Lennartsdotter
Förstelärare, Kunskapsskolan Trelleborg
Bloggar bland annat om: Undervisning utifrån ett didaktiskt perspektiv.
Hör av er: charlotte.lennartsdotter@kunskapsskolan.se

© Kunskapsskolan i Sverige AB 2018

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbplats. Läs mer om hur vi använder cookies här.