“Att bli förstelärare var tufft, roligt och otroligt utvecklande”
Efter några år som ämnesansvarig på Kunskapsskolan Nyköping vidareutbildade sig Linda Idermark till förstelärare. Här berättar hon om sitt engagemang och sin utveckling i läraryrket.
Sin sista vfu, verksamhetsförlagda undervisning, under lärarutbildningen hade Linda Idermark på Kunskapsskolan Nyköping och här är hon fortfarande kvar, 15 år senare.
— Direkt efter praktiken fick jag anställning på skolan. Tidigare hade jag haft vfu på en del kommunala skolor, men att jag fastnade här beror till stor del på att jag tycker Kunskapsskolan har ett fantastiskt utbildningskoncept. Det är ett mycket speciellt relationsbyggande med eleverna här och den relationen har jag stor användning av i min undervisning. Jag känner eleverna väldigt väl och det gör att jag vet vad de kräver och behöver för att utvecklas och ta till sig kunskap. Som lärare får man en nära relation med så gott som alla elever även om man inte har personliga handledningssamtal med alla. Jag tycker dessutom om att kunna variera mina undervisningsformer genom föreläsningar, laborationer och det vi på Kunskapsskolan kallar workshops, då möter jag eleverna i olika situationer.
Några år efter att Linda började sin anställning på Kunskapsskolan Nyköping blev hon ämnesansvarig och arbetslagsledare.
— Att vara ämnesansvarig handlar mycket om att engagera sig starkt och ta ansvar för sitt ämne i skolan. Det handlar både om organisation, struktur och utveckling.
Ämneslärare på Kunskapsskolans skolor från hela Sverige träffas under den årliga kickoffen och på möten inom klustret under läsåret.
— Ibland blir man lite hemmablind, så träffarna är värdefulla för att se hur andra har löst olika saker.
Varje arbetslag består av lärare som arbetar mot en årskurs. När det gäller rollen som arbetslagsledare menar Linda att det mer handlar om att hålla koll på helheten inom gruppen.
— Det kan vara allt från hur den personliga handledningen funkar för alla inom arbetslaget, får alla ut den information vi behöver nå ut med, hur går arbetet med loggboken och mycket mer. Vi pratar självklart också om elevvård. Om vi har en bra sammanhållning i arbetslaget och om alla drar lika då blir det både lättare för oss lärare i arbetslaget och för alla våra elever.
För snart två år sedan blev Linda färdigutbildad förstelärare. Att bli uttagen till förstelärarutbildningen sker efter bedömning av rektor. Därefter kommer en ansvarig från Kunskapsskolans pedagogikavdelning för att också observera läraren under ett undervisningspass. Klarar man dessa observationer får man gå en Areteutbildning.
— Areteutbildningen var verkligen utvecklande. Jag fick tänka till ordentligt kring hur jag själv agerar när jag undervisar. Som lärare ska jag hela tiden kunna argumentera för saker jag gör bra. Självklart finns det saker jag gör mindre bra och hur ska jag utveckla dem? Den typen av frågeställning och att få utomstående personers ögon och tankar på sin egen undervisning var tufft och lärorikt. Under sex veckor går man Arete, berättar Linda och fortsätter:
— Eleverna svarar varje år på Kunskapsskolans enkät och bedömer hur jag är som lärare, det är alltid utvecklande att se deras omdömen också.