"Vad jag som rektor vill se, känna och höra i skolan"

Kunskapsskolan i Sverige firar 20 år och vår skola i Norrköping var en av de skolor som var med från allra första början. Kunskapsskolans idé om att sätta elevens behov i centrum skilde sig från den traditionella skolan, som i regel satte schemat, organisationen, och lokalerna i förarsätet. Istället för att eleverna skulle anpassa sig till det rådande systemet, ville vi skapa en skola där systemet formas efter elevernas olika behov. På den vägen växte konceptet med en personligt utformad utbildning fram, en idé som fortfarande bär, och som har utvecklats till en välfungerande pedagogisk modell.

Efter drygt sju år som rektor på en av våra skolor vet jag att pedagogiken fungerar - i varje möte med våra elever.

Vetskapen om att konceptet fungerar innebär inte att det är ett självspelande piano. Tvärtom, så krävs det en hel del av våra lärare för att skapa det mervärde vi eftersträvar när vi utlovar en personligt utformad utbildning. Självförtroendet må vara stort, men från mitt perspektiv är det just tron på det vi gör och de höga förväntningarna som gör konceptet så framgångsrikt som det faktiskt är.

Den pedagogiska modellen kräver ett stort mått av ledarskap och kompetens kring relationer, den kräver samarbetsförmåga kollegor emellan och flexibilitet, just för att kunna anpassa resurserna så att vi kan göra varje elevs skoldag personligt utformad. Vårt koncept kräver lärare som trivs med att tillbringa större delen av arbetstiden ihop med sina elever, lärare som hellre är ute i huset och handleder våra ungdomar, än att de sitter i arbetsrummet.

Vi har tydliga kvalitetsprocesser och mätpunkter där vi stämmer av om vi har lyckats med våra högt ställda målsättningar. Vi följer upp betygsresultaten i varje årskurs, basgrupp och ämne. Vi jämför de nationella provresultaten med betygen så att avvikelserna är rimliga. Vi utvärderar både nöjdhet och kvalitet genom våra enkäter, där medarbetarnas, elevernas och vårdnadshavarnas synpunkter väger tungt.

Jag har tidigare skrivit om våra tre fundament för att lyckas med kvalitetsarbetet. De två första är skolutveckling (i form av långsiktiga projekt för att höja undervisningens kvalitet) och bygget av en gemensam och konstruktiv skolkultur, där höga ambitioner, ansträngning och samarbete är hörnstenarna. Det tredje benet är skoleffektivitet och med det avser jag hur noggrant och smart vi tillämpar den pedagogiska modellen i praktiken.

Hur säkerställer vi att eleverna har vettiga planeringar för sitt skolarbete?

Hur organiserar vi lektionerna så att vi förmår differentiera lärandet på grupp- och individnivå?

Hur bygger vi en stark struktur och fördjupar vår kompetens kring relationer så att vi får utväxling av den personliga handledningen, som sker varje vecka med alla våra elever?

Om vi genomför vardagsprocesserna så noggrant som möjligt kommer resultaten förr eller senare. Bortsett från detta så litar jag i hög utsträckning på vad jag ser, hör och känner när jag rör mig i huset. En positiv studiekultur kan inte draperas i ord eller siffror, däremot ryser jag av välbehag när jag ser god och engagerad undervisning. Jag njuter vid åsynen av hur drivna och kunniga lärare lyckas fånga elevernas uppmärksamhet, hur de med tålamod och pedagogisk list leder lärandet framåt, oavsett om det handlar om mellankrigstiden eller böjningen av franska verb. När jag hör elever som peppar varandra för att hitta de bästa studiestrategierna och när jag lyssnar på dialogen i ett av många fantastiska personliga handledningssamtal, då vet jag att vi är på rätt väg. När jag träffar mina medarbetare under ett morgonmöte eller under ett medarbetarsamtal så känner jag det äkta engagemanget och det mervärde de får av att arbeta tillsammans med andra ambitiösa pedagoger.

När jag dagligen ser, hör och känner att vi är på rätt väg, även en mörk och blåsig marseftermiddag, då blir det plötsligt en självklarhet att Kunskapsskolan har funnits i 20 år, att vi står på en solid plattform och ligger i framkant för att ta nästa steg i utvecklingen av svensk skola.

Amen
Markus

markus.brunfelt@kunskapsskolan.se